Ärftlighet och modern klumpfotsbehandling

<

(Bild vänster)

Dr Ignatio Ponseti. Född 1914, Spanien, Menorca..................

Förr opererades 50-75% av alla barn som fötts med klumpfot med omfattande kirurgi, vilket ofta gav överkorrektion av fötterna. Operationen resulterade också ofta i leddestruktion, stelhet och smärta. Av de barn som idag föds med klumpfot får över 85% tillfredsställande med konservativ terapi.

Idiopatisk klumpfot - pes equinovarus adductus congenita - är en medfödd fotdeformitet som uppträder hos i övrigt friska barn. Klumpfot förekommer också i samband med vissa andra sjukdomar så som spina bifida och artrogrypos.

Förekomsten av klumpfot är i Norden 1-2 per 1000 födda. Tillståndet är 3 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. Omkring 50% har bilateral (dubbelsidig) klumpfot. Hereditet förekommer.

Orsaken till klumpfot är okänd, men en viss årstidsvariation har noterats med en ökad incidens hos barn som föds under vinter kvartalet.

Behandling med inadekvata redressioner och gipsningar.

Felställningen engagerar fram - mellan och bakfot. Den är tredimensionell med 4 ingående komponenter; equinus, varus, adductus och cavus.

Målet med behandling av klumpfot är att patienten ska få en smärtfri, plantigrad fot med god rörlighet, utan cellusbildningar, och vara utan behov av särskilda skor. Desutom tillkommer den rent estetiska förbättringen av fotens utseende.

PONSETI- metoden - goda resultat ända sedan slutet av 1900-talet.

År 1996 beskrev Ignatio Ponseti den metod han länge använt för att behandla klumpfot.

Denna metod innebär att man behandlar klumpfoten med upprepade redressioner och gipsningar efter en speciell teknik (en gång i veckan tills barnet är 8 till 12 veckor gammal), samt genomför akillestenotomi (kapar av hälsenan) vid behov.(vid 4 till 8 veckors ålder).

Efter avslutad behandling med redressioner och gipsningar behandlas barnet med olika typer av ortoser fram till 2-4 års ålder för att undvika recidiv.

Ponseti-metoden används sedan slutet av 1990-talet internationellt.

Metoden har i en långtidsstudie där man följde patienterna i 30 år, visat goda resultat i upp till 78% av fallen. Patienterna får dock trots behandling en kortare och bredare fot samt hypotrofisk vadmuskulatur.

I samband med första läkarbesöket berättar man om kommande behandling, klassificerar klumpfotfelställningens svårighetsgrad enligt Dimeglio och inleder korrigering av foten och seriegipsning. Majoriteten av alla barn som behandlas nuförtiden får en välfungerande fot som klarar av de yttre krav som ställs på dess fuktion i dagens samhälle.

Artikel hämtad ur Barnläkaren nr.4/09.